Så här i juletid tipsar vi om lite juliga länkar.

Upptäck något nytt och lyssna på annorlunda roliga julvisor. Hitta text till en julsång du önskar du kunde utantill eller undersök om årets nya julmusik är något för dig.

Slutligen ett tips om var det finns recept på julmat till julbordet och ett om var du hittar inspiration till inköp av årets julklappar.

GOD JUL!

Nu är det jul igen

december 9th, 2009 Helena 4 kommentarer

Så var det jul igen. Vad gäller musiken kan ju den som är lagd åt det nostalgiska och sentimentala hållet frossa. Det gäller mig. Jag frossar verkligen i musiken. Att jag gillar julen så mycket tror jag har att göra med att man faktiskt i min direkta närhet alltid har hållit sig i skinnet just kring julen. I övrigt var väl inte min uppväxt i en av Stockholms förorter särskilt trygg. Men det var som att på julen lugnade alla ner sig och tog till sig av det varma budskapet. Ingen behövde vara ensam, alla var nyktra och finklädda, konflikterna lades på hyllan, trots att pengarna annars ofta var slut fanns det alltid julklappar under granen och god julmat på bordet. Alla var glada och hela familjen var tillsammans. Jag minns att jag önskade att det skulle vara jul året runt. Nu är det ju inte så, julen är under en begränsad del av året. Hela min familj firar inte längre tillsammans av olika skäl. Det som finns kvar är dock julmusiken och jag tror att det är just därför jag frossar utan hämningar under den här korta perioden. Det finns ju så mycket bra, rolig, sentimental, sorglig, cool, vacker och kärleksfull musik! Förutom Händels Messias där varenda låt är medryckande och Bachs Juloratorium som det inte går att sitta still till har vi alla vackra körklassiker. Jag ryser när jag hör the Real Group sjunga Jul, jul strålande jul eller på första advent när högmässan i Gustav Vasakyrkan avslutas med Otto Ohlssons Advent. Oj, vad jag tindrar då.

Läs mer…

Resa i Elektroland – en grekisk helkväll

november 23rd, 2009 Olof Inga kommentarer

Från det inre av Ryssland drar vi vidare till Medelhavet.
Redan de gamla grekerna… äh gamla och gamla förresten, det är snarare så att grekerna kan det här med god elektropop. Musikbolaget Conzoom Records har gett ut tre samlingar av ny elektropop, Electropop 1, 2 och 3,  och de grekiska bidragen till dessa tillhör de absoluta topparna.
Gemensamt kan sägas är att den grekiska elektropopen är mer soft, mer poppig och ganska olik den tyska, mer EBM-influerade traditionen. Den grekiska är genomgående mycket Medelhav och väldigt lite Ruhr. Det är varmt, mjukt och klirrigt, som en paraplydrink i solen. Så här i november är det behagliga tongångar som lovar sommar.

Läs mer…

Categories: Artister, Synth Taggar:

Hur man når framgång genom att göra usel musik.

november 12th, 2009 admin 4 kommentarer

Jag tror det var förra hösten SVT sände teve-serien ”Flight of the Concords”. Huvudpersonerna Bret McKenzie och Jemaine Clement spelar sig själva när de ska försöka etablera sin duo i New York och hitta en publik. Birollerna består av deras enda fan, den gifta, besatta, kvinnliga matematikprofessorn, Mel,  hängiven men lika korkad som de själva (spelad av Kristen Schaal), samt den hängivna agenten Murray, som också jobbar på Nya Zeelands konsulat (spelad av Rhys David). Musiken är urdålig men kul, små parodipärlor på smäktande soul, rap och funk. Det är  mycket underhållande att följa deras misslyckade kamp för att etablera sig.

Läs mer…

Categories: Artister, Pop Taggar:

Olika musikliv

november 5th, 2009 Helena 3 kommentarer

När jag var i sjuttonårsåldern hade jag ett aktivt musikliv. Jag sjöng i kör, jag spelade i skolans spexband, jag övade piano en timme varje dag, jag lyssnade jämt på musik antingen på stereon hemma eller i free stylen som jag hade, med sådana där stora hörlurar som inte gick att sätta in i öronen och med båge över huvudet, som har blivit modernt igen, fast nu i ett lite coolare utförande. Jag spelade in blandband på blandband och sorterade LP-skivorna ofta. Jag lyssnade på radio och på TV – i den mån det spelades någon musik på TV. Om en musikvideo skulle spelas annonserades det först i TV-tablån och det missade jag aldrig, möjligen om det var körrepetition. En musikvideo var en stor händelse i mitt TV-tittande.

Läs mer…

Categories: Allmänt, Musikminnen Taggar:

Flyttad 7

november 1st, 2009 Anna 3 kommentarer
Categories: Musikminnen, Skönlitterärt Taggar:

Laleh, Arn, Me and Simon

oktober 23rd, 2009 LenaLi 2 kommentarer

Under 2006 regnade det priser över Laleh. Av en tillfällighet såg jag P3 Guldgalan som sändes på teve och blev nyfiken på henne, främst på grund av att hon utstrålade en sådan integritet. Och Live Tomorrow spelades om och om igen! Trots att jag är evinnerligen trött på lättköpta floskler såsom ”Imorgon är första dagen på resten av ditt liv”, eller ”Fånga dagen” och eftersom jag är svag för texter var jag aningen misstänksam. Första gången på 25 år – jag köpte en singel! På cd! Jag smälte, totalt. Ju mer jag har lyssnat desto mer växer Laleh och hennes musik, den växer över bredden och längden i en alldeles egen gränslöshet. Rösten är fantastisk och hon leker respektlöst med alla sina möjligheter utan att vara ett uns insmickrande. Tjuten hon lägger in emellan, precis så där…uppmaningar, kaxigt, lyssna på mig, ta mig på allvar.

Läs mer…

Categories: Artister, Pop Taggar:

Resa i Electroland – Synthpop från moder Ryssland

oktober 21st, 2009 Olof 4 kommentarer

Från Australien tar vi ett direktflyg från Adelaide till Moskva och därifrån vidare till Nizhny Novgorod, en av alla dessa miljonstäder i det inre av Ryssland. Staden har dock en lång och anrik historia som sträcker sig tillbaka till 1200-talet och det forna furstendömet Suzdal. Under Sovjettiden hette staden Gorkij och var otillgänglig för utlänningar. Efter kommunismens fall har saker och ting förändrats, musikinfluenserna verkar åtminstone flödat in. Här finns en trio som kallar sig Mechanical Apfelsine. Det är rysk synthpop/electropop på engelska – med tydliga influenser av tysk synthpopstradition. Namnet är alltså inte så dumt, även om mekaniska apelsiner är lika mysko som att döpa en grupp efter en flock med fiskmåsar (I Ran… So Far Away).

Läs mer…

Den magiska musikresan

oktober 18th, 2009 Helena 3 kommentarer

För några år sedan hade jag ett projektjobb i Södertälje. Jag pendlade dagligen mellan Stockholm och Södertälje i nästan ett år. När jag tackade ja till jobbet trodde jag inte att det skulle ta så lång tid att åka med de vanliga blå pendeltågen. Med bil tar det kanske 30 minuter, med tåg tar det betydligt längre tid. En timme och en kvart om man ska räkna promenaden upp för den långa backen i Södertälje och det ska man ju. Nu kanske många tycker att jag är gnällig och bortskämd, men resan var dryg. Jag fick inte jobba på tåget utan var tvungen att vara på arbetsplatsen mellan åtta och fem. Det här utspelar sig dessutom innan pendeltågen byttes ut till de smidiga, moderna ljusa som går där nu. Nej, då var det skakiga, högljudda och smutsiga tåg, oftast blå på utsidan om inte någon hade sprayat dem fulla med klotter eller grafitti. På grund av rusningstrafiken gick det heller inte att åka bil, eftersom köerna var ännu värre de tider jag skulle behöva åka. Nej, det var bara snällt att sätta sig på de där tågen dag ut och dag in.

Läs mer…

Flyttad 6

oktober 15th, 2009 Anna 3 kommentarer

Missförstådda genier del 2: Sinéad O’Connor

oktober 12th, 2009 Staffan 5 kommentarer

Du har väl läst Missförstådda genier del 1: Ben Folds!

Nu kanske du tänker: ”Sinéad O’Connor??? På vilket sätt är Sinéad O’Connor missförstådd?” Och visst – alla vet vem hon är. Alla har hört genombrottshiten ”Nothing compares 2 U” som Prince skrev åt henne. De flesta associerar nog också hennes namn med diverse skandalösa politiska uttalanden, och många har säkert mött henne i rollen som duettpartner åt Willie Nelson, Peter Gabriel, Massive Attack och oräkneliga andra. Det som gör att jag ändå vill hävda att O’Connor är en av planetens mest underskattade musikaliska begåvningar är det faktum att inte en jävel verkar bry sig om de låtar hon själv har skrivit.

Läs mer…

En dag i mitt liv av musik – Kent och Töntarna

oktober 8th, 2009 LenaLi 2 kommentarer

Sover lätt, vaknar lätt, som nu av Robert Johnson ” I’m gon’ get up in the mornin’, I believe I’ll dust my broom”. Det är makens alarm, som vanligt tidigare än mitt. Är klarvaken, mediterar en halvtimme medan resten av familjen äter frukost. Skönt att hålla sig undan alla surmulna tonåringar och maken. Men kramen vill jag inte missa, så jag pallrar mig upp, sätter på radion, lyssnar på dagens elände i P1. Knäpper över till P2, om jag har tur lite lugn klassisk musik så jag kan läsa tidningen under tiden. Klarar inte längre av att lyssna aktivt och läsa samtidigt. Mobilen ringer, ”Åh jag, gick i solen utan saknad av åhå jag gick där mitt i våren, den lyckan var kort”, Anna Järvinen  med låten Götgatan.

Läs mer…

Categories: Artister, Kåseri, Musikminnen Taggar:

Resa i Electroland – Skönhet Down Under

oktober 6th, 2009 Olof 5 kommentarer

Vad sägs om att göra en liten resa i Electroland? Kanske lite vid sidan av allfarvägen? Jag tänkte vi skulle besöka några platser som inte känns som givna på synth/electro-kartan.

Tyskland, Sverige, Storbritannien, Frankrike och USA är raskt utprickade i electrogeografin. Även om genren må vara subkultur i samtligas populärkulturella sfärer, möjligen med undantag för Tyskland. Men jag tänkte att jag skulle plocka fram bra elektronisk pop, futurepop och/eller synthpop på några andra platser. Den första anhalten blir Australien, som ingalunda är svältfött på bra synthmusik. Härifrån kommer exempelvis Real Life, som på 80-talet hade superhiten Send Me An Angel. Och så går det inte att komma ifrån Neuropa, poppiga synthare med fem album i portföljen. Bäst är albumet Born med bland annat låten Every Second från 2005. The Blitz (2007) och Beyond Here And Now (2001) är också värda att lyssna på. De två första, Sins of The Heart och New Faith, är blekare.

Läs mer…

Categories: Artister, Synth Taggar:

Missförstådda genier del 1: Ben Folds

oktober 4th, 2009 Staffan 4 kommentarer

Det pratas och skrivs obegripligt lite om Ben Folds. Ända sedan den himlastormande debuten med Ben Folds Five 1995, har den tunnhårige amerikanen med den lena rösten och de kluriga texterna varit en pålitlig leverantör av välskriven popmusik. Frågan är om det över huvud taget finns någon annan artist som konsekvent har skrivit så bra låtar de senaste femton åren? Ändå är han inte en superstjärna vars låtar snurrar i varenda karaokebar från Gstaad till Kairo.

Hur är det möjligt att den stora massan har kunnat undgå att förföras av låtar som ”Sports & wine”, ”Mess” och ”The ascent of Stan”? Det enda rimliga svar jag kan komma på, är att den stora massan aldrig har hört dem. Vi talar ju om ogenerat självhäftande, på intet sätt svårlyssnad musik. Musik som med största sannolikhet skulle kunna älskas av många fler.

Läs mer…

Categories: Artister, Debatt, Pop Taggar:

Världens bästa poplåtar. Del 2.

september 30th, 2009 Staffan 7 kommentarer

Då var det dags att presentera de fem sista vinnarna i min alldeles privata popolympiad. Hur jag bar mig åt för att gallra bland alla guldkornen kan du läsa om i Världens bästa poplåtar – en programförklaring. Vilka de fem första låtarna var, avslöjade jag i Världens bästa poplåtar. Del 1.

Kite: My girl and I

Svävande synthmattor från åttiotalet… En spröd gitarrfigur som balanserar på kanten till avgrunden… Men den främsta orsaken till att Kite finns med på den här listan, stavas Nicklas Stenemo. Att lyssna på honom är att bevittna någon som med gasen i botten kör rakt in i en bergvägg. Så desperat låter han. Utan hans fulvackra bräkande hade ”My girl and I” bara varit en i och för sig fin men också ganska konventionell ballad; inte denna undersköna skapelse som gjord att blundande färdas bort med.

Återfinns lämpligast på EP:n ”Kite” (2008).

Läs mer…

Categories: Artister, Pop, Världens bästa Taggar:

Drömmen om Nibelungens ring

september 28th, 2009 Helena 3 kommentarer

Där stod han, min kollega, framför mig och tuggade på en bulle. Plötsligt, helt oprovocerat kläckte han ur sig: ”Jag har sett hela ringen.” Det högg till hårt i magen. Vad står han och säger?! Det enda jag kunde svara var: ”Vad avundsjuk jag blir”, men det kom å andra sidan från hjärtat. Jag blev jätteavundsjuk. Sedan 15 år tillbaka hade jag velat se hela ringen. Jag hade aldrig träffat någon som hade sett den tidigare och nu stod han där, lugn som en filbunke och sipprade på sitt kaffe. ”Men, men, hur var den då?” fick jag ur mig, med en svag ton av desperation i rösten. ”Jo, det var häftigt… Jag hade störst behållning av Valkyrian och Ragnarök – när Valkyrians tema spelades reste sig armhåren på mig…”. När han sa det där med armhåren, då visste jag att jag var tvungen att se den. Den spelades en kort tid till på Operan, sedan kanske aldrig mer. Jag var tvungen att gripa denna chans. Jag bestämde mig där och då. Det fanns ingen återvändo.

Läs mer…

Categories: Klassiskt, Musikminnen Taggar:

Hårdrock och det omedvetna

september 25th, 2009 Anna 4 kommentarer

En gång i tiden hade jag pannband och Jimi Hendrix-T-shirt. Jag blev kallad Hårdrocks-Anna. Jag var en 21-årig akademiker som umgicks med andra akademiker. Men dom hade slips och kavaj. Egentligen gillade jag musiken från slutet av 60-talet. Några år senare blev jag ombedd och tackade ja till att recensera skivor för en dagstidning ute i landet. Hårdrocksskivor. Mina meriter var fortfarande en Jimi Hendrix-T-shirt. Och några skivor med D:A:D. Jag skrev bland annat en översvallande recension av en In Flames-skiva och först långt senare förstod jag att dom var ganska välkända. Jag hade aldrig hört talas om dom förut. Blev som sagt glatt överraskad av den där skivan jag recenserade.

Läs mer…

Categories: Artister, Debatt, Musikminnen, Pop, Rock Taggar:

Flyttad 12

september 23rd, 2009 Axel 3 kommentarer
Categories: Höstlöv, Komponering, Studio Taggar:

Världens bästa poplåtar. Del 1.

september 20th, 2009 Staffan 6 kommentarer

Här presenteras de fem första av världens tio bästa poplåtar. Exakt hur urvalsprocessen har gått till och vad jag menar när jag säger ”pop” berättade jag om i ett separat inlägg – Världens bästa poplåtar – en programförklaring. De sista fem låtarna avslöjas inom kort på en popblogg nära dig! Läs mer…

Categories: Artister, Pop, Världens bästa Taggar:

Italodiscon är död och återuppstånden

september 18th, 2009 Olof 4 kommentarer

Okej, jag erkänner. Jag kan med ett hyfsat mått av nostalgi fortfarande njuta av daterade men glädjebringande italodisco-dängor som Miko Missions Two For Love eller Valerie Dores Get Closer. Jag kan finna den glada upbeat-känslan från mina tidiga tonår i Scotchs Delirio Mind och Disco Band, Laura Branigans Self Control och, ah, synthslingorna i Fancys Slice Me Nice. Jag minns hur tonårsdiscoteken pumpade ut Righeiras tuggummidansanta Vamos a la Playa, Ken Laszlos Tonight, Sandy Martons People From Ibiza – japp, det fanns en tid då även Ibiza var exotiskt – och inte att förglömma det eviga oaoaoaoandet i Baltimoras Tarzan Boy. Läs mer…

Categories: Artister, Musikminnen, Synth Taggar: ,

Världens bästa poplåtar – en programförklaring

september 16th, 2009 Staffan 7 kommentarer

Jag får skylla på Axel. Det var han som började genom att utnämna Carole Kings ”You’ve got a friend” till världens bästa poplåt. Sådant övermod får naturligtvis inte förbli obesvarat, tänkte jag och satte mig att lista de poplåtar som är bäst i min värld. Att jag omöjligt skulle kunna begränsa mig till en enda stod genast klart. Tio stycken fick det bli. Läs mer…

Categories: Artister, Pop, Världens bästa Taggar: