Hem > Debatt, Ljud, Spotify > Funderingar kring ljudkvalitet, Spotify och DN:s ”Lyssning till varje pris”

Funderingar kring ljudkvalitet, Spotify och DN:s ”Lyssning till varje pris”

Läser en artikel i DN – Lyssning till varje pris – som handlar om att, citat:  ”I jakten på urval och bekvämlighet har vi nämligen valt bort något annat – ljudkvalitet.” Detta är något som jag funderat en del på. Jag är ingen hifi-hitler, men förvånas över att folk med glädje lyssnar på mp3:or i en bithastighet på 128kbps (128 tusen bitar per sekund). Vid denna komprimeringsgrad hör de flesta skillnad vid en jämförelse med cd på en normal musikanläggning – det låter platt och tråkigt. Till viss del handlar det om okunskap. Ungdomar laddar ner den musik de önskar utan att fundera över ljudkvaliteten. Andra har konverterat sin skivsamling till mp3 och på grund av bristande utrymme på hårddisken, valt en lägre bithastighet. Tillverkarna av mp3spelare är medskyldiga då de påstår att deras spelare kan rymma si och så många låtar. I det finstilta kan man läsa att det gäller vid en bithastighet av 128kbps.

En av poängerna med Artikeln i DN är att nu när lagringsplats blivit så billigt och överföringshastigheten så hög, kan vi kosta på oss högre ljudkvalitet. DN skriver vidare att problemet är att musiken anpassat sig och produceras för att låta så bra som möjligt i låg bithastighet och dålig lyssning (billiga mp3-spelare och kassa hörlurar) och därmed, citat: ”trycka ihop musikens dynamik, där naturliga toppar och dalar i ljudstyrka och intensitet alltmer slätas ut.”

Lite kul är det, tycker jag, att Patrik Henzel säger: ”I grund och botten handlar det om bristande respekt för musik.” Han har nämligen, enligt DN, producerat Markoolio och A-teens.

Nåväl, som man bäddar får man ligga. Vi har lärt upp en hel generation att lyssna på musik i undermålig ljudkvalitet, och dessutom producerat massor av musik som endast duger att lyssna på i en liten transistorradio på stranden. För att inte tala om de stackars satar som lagt ner dyrbar tid på att konvertera sina skivor till mp3:or i kass kvalitet, aldrig kommer orka göra om proceduren, och i värsta fall redan sålt skivorna. Å andra sidan har jag hört rykten om ungdomar som snöar in på LP-skivor och ger vinylen ett uppsving!

Går man upp en aning i kvalitet, till 192kbps, är det genast svårare att höra skillnad mot en cd-skiva. Åtminstone när det gäller popmusik. Fortsätter man upp till 320 kbps eller så kallad ”variable bitrate” (bithastigheten varierar över tid beroende på hur musiken gestaltar sig och maximerar ljudkvaliteten, samtidigt som utrymmesåtgången minimeras), blir det såklart ännu bättre.

Skall man lyssna i hemmastereon, men vill ha musiken på datorn, är mitt råd att rippa cdskivorna utan att komprimera ljudet. Köp två 500 GB hårddiskar och du har plats för mer än 500 skivor i dubbla kopior, en för daglig lyssning och en för backup.

Är du, likt mig, Spotifynörd och har en hyfsad bredbandsuppkoppling, notera följande (vilket jag inte visste, trots att jag varit Premiumanvändare sedan i Mars). Om du använder gratis Spotify har du en bithastighet på 160kbps, men är du premium-användare har du dubbla kvaliteten, 320 kbps. Men – här har Spotify skött sig riktigt illa – du måste själv gå in i inställningarna och slå på att du vill ha den högre kvaliteten, annars är du en lika stor sucker som jag, och får betala 99 kronor i månaden för att lyssna på Glenn Gould i 160kbps.


Axel Lindeberg

Spotify använder Ogg Vorbis kodare/avkodare 160kbps. Är man premiumanvändare har man möjlighet att via inställningarna slå på 320kbps.

Ovan har det mest handlat om mp3formatet. MP3 – wikipedia

Categories: Debatt, Ljud, Spotify Taggar:
  1. SadamJR
    augusti 16th, 2009 i 17:28 | #1

    MP-3 filer är djävulens påfund. De låter skit i alla bithastigheter.

  2. eskimo
    augusti 16th, 2009 i 20:31 | #2

    Initierat skrivet! Vad tycker du att ljudkvalitén gör för din musikupplevelse? Själv tillhör jag de lata OCH okunniga, men njuter ändå av musiken i mp3… Tillvänjningen, som du skriver att den yngre generationen erfarit, gäller antagligen även mig.

  3. HP
    augusti 16th, 2009 i 22:15 | #3

    FLAC kan man ju använda som codec annars där har man ju ingen kvalitetsförlust heller, fast det kanske var det du syftade på när du sa ”utan komprimering”.

    En annan aspekt som bör vara minst lika viktig är att man tar sig alldeles för lite tid till att verkligen lyssna på musiken och inte bara ha den som skval i bakgrunden när man gör andra saker. Det är väl det som är skillnaden på att höra och att lyssna, eftersom lyssna kräver ett visst engagemang också.

  4. Axel
    augusti 16th, 2009 i 22:29 | #4

    SadamJR: Så illa tycker jag inte att det är. Men man skall definitivt hålla sig borta från de lägre bithastigheterna.

    eskimo: Du kan njuta av musik som mp3, men du kommer ev. njuta mer om du, som jag tjatar om, lyssnar på minst 192kbps. Hur kollar man det då kanske du undrar, ja det brukar visas i den spelare man använder. Ett annat sätt är att öppna en filutforskare och hålla muspekaren över filen, då dyker det upp en ruta där det står vilken bithastighet låten har.
    Annars kan man väl egentligen säga att om det känns bra, så är det bra – för dig!

    HP: Man borde, precis som du säger, ägna sig åt att lyssna på musik oftare, utan att göra något annat samtidigt. Angående rippning är FLAC ett sätt att få full kvalitet, men nu när hårddisk är så billigt kan man ju i princip rippa okomprimerat som wav.

  5. Mcgreag
    augusti 17th, 2009 i 06:47 | #5

    Axel: Som du säger är storleksskillanden mellan FLAC och wav ganska liten men FLAC har en viktig funktion som wav saknar och det är stöd för ID3 taggar. Du kan lägga in låtnamn, artist, album etc för snabb identifiering/sökning.

  6. steda
    augusti 17th, 2009 i 09:30 | #6

    Axel, du får inte glömma Patrik Henzels insatser i 80-talsbandet Nasa. Men det ligger förmodligen utanför din musikaliska intressesfär :-)

    Annars är det ju skönt att se att fler och fler får upp ögonen för den degradering i ljudkvalitet som i mångt och mycket blivit påtvingad oss musiklyssnare sedan mitten av 90-talet. Alltså redan innan mp3 slog igenom. Det var ungefär då som ”loudness”-hysterin började på allvar, dvs att man mastrade cd-skivorna så att de skulle låta högre och ”fetare” än konkurrensen. Numera finns det knappt en skiva inom pop- och rockgenrena som inte är totalt komprimerad och överstyrd. Tyvärr gäller det ofta även nyutgåvor som remastrats för ”bättre ljud”. Högre har det ofta blivit, men med begränsad dynamik och tillförd distorsion som en följd av att topparna klippts av i mastringen.
    Läs gärna mer om detta otyg här http://en.wikipedia.org/wiki/Loudness_war.

  7. Big Bosse
    augusti 17th, 2009 i 09:32 | #7

    Självklart ska man ”lyssna” på musiken hemma i ett bra lyssningsrum med en skön sittplats.
    Men om man nu vill ha musik på bussen, i joggingspåret, i bilen så funkar ju MP3 perfekt. Min erfarenhet (med bra lurar) är att skillnaderna är små pga. att det är så mkt bakgrundsljud som stör. De dynamiska skillnaderna hörs inte. Så precis som med kaffe, snabbkaffe eller bryggkaffe, så ska dessa två inte jämföras. De är komplement till varandra.

  8. Martin
    augusti 17th, 2009 i 10:14 | #8

    Glöm inte att Spotify inte bara erbjuder hög bitrate utan även har löst problemet med peak limiting – något som varken CD-formatet eller radio kan erbjuda.

    I inställningarna finns en (som tur är förinställd) ruta kallad ”volume normalization”, med den iklickad låter metallicas senaste inte ett skvatt högre än en jazzplatta från ‘59.

    Om alla musiktjänster/radiostationer/ipods m.fl hade en liknande lösning så finns det inte längre några fördelar för skivbolagen att använda peak limiting – och de skulle troligtvis sluta med otyget omedelbart. Detta då peaklimiterad musik spelad på samma upplevda volym som den ej peaklimiterade låter avsevärt sämre i praktiskt taget allas öron.

    Faktum är att peaklimiteringen är ett betydligt större problem idag än de artefakter man får utav en 128kbps MP3-fil, när hetsjakten på högre volymer pågått sedan början av 90-talet och en stor del av dagens populärmusik är peaklimiterad till omkring -10dB RMS.

  9. Axel
    augusti 17th, 2009 i 22:44 | #9

    McGreag: Där har du en klar poäng!

    Steda: Nasa skall jag antagligen hålla mig borta ifrån :-) . Ska läsa om loudnesskriget så fort jag hinner.

    Big Bosse: Mp3 tycker jag funkar bra för det allra mesta (dvs även i hemmets lugna vrå) så länge man har tillräcklig kvalitet.

    Martin: Jag slog faktiskt av ”volume normalization” så fort jag såg det. Men det kanske är onödigt om de löst det på ett bra sätt.

  10. SadamJR
    augusti 21st, 2009 i 07:31 | #10

    Många lyssnar idag på musik i lurar nästan hela tiden. Detta är inte bra för hörseln. MP3-
    filerna bidrar till problemet genom sitt superkomprimerade ljud som gör att många drar
    upp nivån på max. Det kommer att bli mycket hörselskador framöver.

  1. Inga trackbacks än.
Du måste vara inloggad för att skapa en kommentar.