Hem > Artister, Musikminnen > Soundtrack till resan till Legoland

Soundtrack till resan till Legoland

Bilen är packad, hotell och vandrarhem är bokat, färjebiljetterna för fyra personer och en bil är med. Biljetterna till Legoland ingick i hotellrummet. Det kallades familjepaket. Allt är klart. Nu ska vi bara klara resan dit. När jag spänner fast säkerhetsbältet känner jag mig nöjd och slug. Vi har tre fyllda blädderfodral för CD-skivorna som vi ska lyssna på i bilen. Detta år tänker jag att resan är räddad. De två barnen har fyllt varsitt med sin favoritmusik och sina favoritsagor. Vi vuxna får dela på ett. En svår nöt att knäcka – det är en lång resa som ska vara variationsrik och kännas överkomlig.

Jag väljer enligt mig ett fint urval skivor med blandade musikstilar för alla humör och stämningar – lite pop och rock i form av Mando Diaos Give me fire och Coldplays Viva la Vida. Kanske lite David and the Citizens också. Jag blir som upprymd av deras musik. För lugnare tillfällen tar jag Lars Gullins fina jazzskiva 1955/56 vol 1 med Chet Baker – det var längesen jag lyssnade på den. Jag inser att jag har saknat den utan att veta om det. Lite mer jazz när jag ändå håller på – vi tar Cannonball Adderley och Miles Davis också. Det går ju inte att inte digga till Work song och So what! Det blir bra om jag känner mig trött. Och så hittade jag Rebecka Törnqvist och Per ”Texas” Johanssons gamla jam-skiva The Stockholm Kaza session…mh, det var också längesen…hon har ju en väldigt skön jazzröst. Varför sjunger inte hon mer jazz? Och vad hände förresten med Per ”Texas”? Spelar han fortfarande? Det måste jag komma ihåg att Googla på när vi kommer hem efter semestern. Ner med skivan i fodralet. Vad synd att min samlingsskiva med Billie Holiday har försvunnit. Den har jag också saknat… Karen Dalton påminner lite om henne, även om de sjunger olika sorts musik. Samma raka, ärliga sång. Henne tar vi med istället. Kan vara bra om barnen sover.

Jag höll på att glömma klassisk musik! Om jag inte har med något av Bach får jag abstinens… det får bli skivan med hans Cantater. Hans version av Ein Feste Burg ist unser Gott, BWV nr 80, känns både fartig och pastoral på något märkligt sätt. Jag funderar på om min känsla kanske har med bilden på CD-fodralet att göra. Den föreställer en vit kyrka på en höjd i ett åkerfält. Jag uppfattar bara friheten och det öppna fältet och får lite dåligt samvete – den har ju ett religiöst innehåll! Det ska tydligen vara något om att Gud kämpar mot det onda för människans skull – han tar smällarna, liksom. Frihetskänslan får mig att tänka på Michael Nyman. Han gör väldigt suggestiv musik. Jag slänger med en skiva med honom också. Hans Where the Bee Dances har ett sug och ett driv som håller den mest trötte från att somna. Eller så sugs man in i drömmarnas värld… hm… kanske inte så bra för just en trött bilförare. Men den känns somrig och borde passa när man kör bil genom vackra landskap. Jag kan ju alltid lyssna på den på vandrarhemmet. Vi ska till Danmark så lite Danska favoriter måste vi lyssna på – vilken snilleblixt! Carl Nielsens Dimman lättar är ju otroligt vacker och sval. På samma skiva finns Lumbye och hans Champagnegalopp. Det blir bra – plopp, så åker den i! Vad har vi för Vivaldi hemma…? Egentligen vill jag ha De fyra Årstiderna med Drottningholms barockorkester och Nils-Eric Sparf, men det är något fel på den skivan. Den hoppar och hackar. Det får bli skivan med 8 Concerti. Risken med Vivaldi är att man kör för fort, men Danmark har ju 120 km/h-vägar, så…

Jag får inte glömma den somriga skivan med franske schlagersångaren Charles Trenet. När han sjunger La Mèr och solen skiner och vinden blåser i håret (vilket den gör eftersom bilens luftkonditionering är ur funktion och vi kör på det gamla sättet med neddragna fönster i bilen) – då är det sommar. Jag förlänger sommarkänslan med lite kubansk Ibrahim Ferrer från Buena Vista Social Club. Lite klezmer får följa med också. Sabbath hela veckan. Då blir barnen glada. Så! Parfait! Det pirrar lite i magen av tillfredsställelse. Det var längesedan jag hade en så genomtänkt musikresa!

Den yngste kräver bestämt att få välja första skivan på resan. Han får som han vill – det är en lång resa vi har framför oss. Vi kan ju inte bråka om småsaker. Han väljer Min skattkammare fjärde skatten och sjunger med i Hajarna. Jag ler i smyg när han sjunger hajorna istället. Vad söt han är. ”Jag är minihaj! Vem är du mamma?” Alla sjunger med. Det är en ganska kort skiva. Han vill bestämt höra den igen. Den äldste sonen säger att det är okej fast det egentligen är hans tur att välja – han har ju sitt Nintendospel med sig så han lyssnar ändå inte. Jag blir rörd över hur stor och mogen han är som tänker så. Skivan är faktiskt helt ok – för att vara en barnskiva. En gång till, då. När vi passerar Södertälje sjunger Povel Ramel till sin ”Far” Martin Ljung ”jag kan inte få upp min kokosnöt”. Den är ju ganska rolig, trots allt. Vi sjunger med i den också.

När vi en resa senare svänger in på gatan hemma är jag fortfarande ackompanjerad av Ramels alltmer genomträngande stämma och Ljungs tjatiga hummande. Entusiasmen har falnat, resan är genomförd och en i familjen är i alla fall nöjd med musikvalet. Nästa år kanske det går att knäcka den – nöten. Om vi gör en bilsemester då. Efter denna resa klingar bara samma mening om och om igen, runt i mitt huvud: ”Det är bara kokosnöten som är sig liiik…”

Helena

Categories: Artister, Musikminnen Taggar:
  1. Harald
    augusti 17th, 2009 i 14:46 | #1

    Tack Helena för kul text. Inte lätt det där att vara både musikintresserad och hänsynstagande småbarnsförälder…

  2. LenaLi
    augusti 17th, 2009 i 21:29 | #2

    Har också funderat på vad som hände med Rebecka Törnquist, Hennes album ”A night like this” och ”Good Thing” gick varma hos mig för ett antal år sedan. Ska plocka fram dem igen. Spelade inte Per ”Texas” Johansson i ”Esbjörn Svensons trio” de senaste åren, innan han så tragiskt omkom i en dykolycka? (Esbjörn Svensson, alltså).
    Du nämner Lars Gullin, den är sååfin. Vill då passa på att tipsa om Jan Johansson ”Jazz på svenska” och inte att förglömma Johan Knutsson och Johan Norberg ”Norrland”. Underbara!

  3. Helena
    augusti 17th, 2009 i 22:24 | #3

    Hej LenaLi,
    ja, nu när du nämner det så slår det mig att Per Texas Johansson nog har spelat med EST, men jag tror aldrig att han ingick i trion. Rebecka Törnqvist däremot släppte ett album med Steely Dan-covers tillsammans med Sara Isaksson, för ett tag sedan (kan t o m vara 2 år sedan…). Den har jag inte hört dock. Hon är med andra ord still going strong (bor på landet i Sörmland)! En rolig detalj är att Bobo Stenson ingick i the Stockholm Kaza session – ett namn jag inte kände till då när den var ny, men som jag noterade nu! Vilken bonus!

    Vad bra att du nämner Jan Johansson och hans ”Jazz på svenska” som ju är otroligt bra! Det är inte många jazzpianister som kommer upp på hans nivå. Den borde verkligen ha varit med i texten! Den har till min stora sorg också förkommit ur min samling (låg för övrigt i samma fodral som Billie Holidayskivan…).

    ”Norrland” har jag dock inte hört ännu. Den ska jag genast lyssna på! Tack för tipset!

    /Helena

  1. Inga trackbacks än.
Du måste vara inloggad för att skapa en kommentar.