Hem > Allmänt, Artister, Musikminnen > Trygghet: Lenny Kravitz

Trygghet: Lenny Kravitz

När min äldsta son var mellan fyra och fem år hade han snöat in på musik som man kanske inte förväntar sig av en fyra-femåring. Det var Jimi Hendrix, U2 och framför allt: Lenny Kravitz. Han skulle lyssna på Lenny Kravitz i tid och otid – vid middagsbordet, i bilen, till och med till den s k stoppdansen på hans kalas – ni vet en sådan där dans när alla deltagare dansar järnet till någon fartig musik och sedan stoppas musiken på ett oväntat ställe och då ska man frysa i den pose man var och se om man kan stå kvar. Den som rör sig eller ramlar omkull åker ut och så kör man tills det bara är en vinnare kvar. Lenny Kravitz till det också.

Som musikintresserad mor var jag ytterligt stolt över hans goda musiksmak. Vi hade en samlingsskiva med Kravitz som gick varm. När vi åkte bil fick vi översätta texterna och försöka förklara vad han menade med – ”Fly away”, ”Mama said” och ”Black velvet”. Utmanande minst sagt och lite upplyftande, eftersom jag inte hade analyserat texterna så noga innan. Vad menade Lenny egentligen med svart sammet? Går ”Mama said” verkligen ut på att man ska lyssna på vad sin mamma säger? Hur förklarar man för en fyraåring att man ibland känner för att bara flyga iväg från allting?

I samma veva blev sonen storebror. Vi fick en lillebror i familjen. Som vanligt med andrabarn fick lillebror mest följa med på saker vi gjorde och han fick av förklarliga skäl inte lika mycket tid och uppmärksamhet som storebror hade fått.

En gång hade vi varit på släktkalas i Norrköping och skulle åka hem till Stockholm. Vi åkte lagom i tid för att lillebror skulle somna under resan och sedan kunna bäras in hemma och sova resten av natten. Han var inte så road av att åka bil och vi ville undvika en mardrömsresa på två timmar med en gallskrikande bebis. Storebror ville som vanligt lyssna på Lenny Kravitz men vi vuxna försökte förklara att det kanske var lite för rockig och högljudd musik när lillebror skulle sova. Det är klart, skrikande bebisar i två timmar är det inte många som gillar så storebror lät sig motvilligt övertalas. Lillbror började gny redan när vi spände fast honom i barnstolen. Vi försökte med det mesta vad gäller lugn barnmusik – Alice Tegner, Jojje Wadenius, Mamma mu. Ingenting hjälpte – gråten eskalerade och i Nyköping gav vi upp. Storebror fick välja och det blev: Lenny Kravitz.

Redan efter de fyra inledande takterna med taktfast gitarr och trummor i ”Are you gonna go my way?” sov lillebror lugnt och stilla. Då insåg vi att det var ju så det brukade vara i bilen – Lenny Kravitzs musik var trygghet.

Helena


Categories: Allmänt, Artister, Musikminnen Taggar:
  1. Lizzie
    augusti 22nd, 2009 i 10:38 | #1

    Det är ju tydligt att musik har en viktig funktion i livets alla skeden, även om funktionen kan skifta! För många av oss i alla fall! Tack för en bra skriven och fin inblick i ert familjeliv.
    /Lizzie

  2. Klasse
    augusti 22nd, 2009 i 12:53 | #2

    Tänk om Lenny visste att han gjort de perfekta vaggvisorna. :-)
    Hans debutalbum Let Love Rule från 89 är en kanonplatta.

  3. Morgonpigg hallänning
    augusti 22nd, 2009 i 13:57 | #3

    Lenny Kravitz är faktiskt en tråkpropp! Fast det var roligt att läsa ändå.

  4. Helena
    augusti 22nd, 2009 i 14:05 | #4

    Vad kul att ni läser bloggen!

    Lizzie: Jag tycker att det är intressant när man som förälder tror att man inte påverkar sina barns smak och åsikter och sedan blir motbevisad med buller och bång! En bra tankeställare. Därför undrar jag varför det nu bara är Melodifestivalen som spelas här hemma…vad var det som hände? Ombyte förnöjer.

    Klasse: Ja, den gick varm hos mig när den kom – och håller än, tycker jag! Tyvärr har jag bara LP-skivan. Sen började jag av någon anledning lyssna på Edie Brickell and new Bohemians istället…inte särskilt likt. :-) @Klasse

  5. Lizzie
    augusti 22nd, 2009 i 21:03 | #5

    Ja varför är det bara Melodifestivalen som spelas? Har det att göra med tidigare inlägg här på er blogg, det där med kvalitet? Orkar man inte med för mycket kvalitet när man är trött, t ex som småbarnsförälder?

  6. Helena
    augusti 22nd, 2009 i 21:07 | #6

    Hej du morgonpigga hallänning! Jaha, men vad tycker du om Edie Brickell, då?? :-) Tur för dig att det inte var du som tvingades lyssna på honom jämt! @Morgonpigg hallänning

  7. Morgonpigg hallänning
    augusti 22nd, 2009 i 22:23 | #7

    Tror aldrig att jag har hört Edie Brickell. Får kanske ta och kolla upp henne.

  8. Helena
    augusti 24th, 2009 i 20:52 | #8

    Lizzie: Intressant! Jag vill personligen inte hävda att Melodifestivalens musik av princip är av dålig kvalitet. Det varierar. Sen så tycker jag att olika musik har olika funktion. Jag tror att den skivan spelas för att den kommer från ett helt koncept med tävlingar, blandade musikstilar och sedan en final. Tävlingarna gör att man avkrävs en åsikt i diskussioner i t ex skolan och sedan måste man ju kolla hur det gick för den man gillade… osv… Jag gillade Melodifestiveln mycket när jag var barn också, så det kanske påverkar – att det blir en grej man gör tillsammans i familjen…vilket ju alltid är speciellt! @Lizzie

  1. Inga trackbacks än.
Du måste vara inloggad för att skapa en kommentar.