Hem > Musikminnen, Pop, Världens bästa > Slita ut låtar

Slita ut låtar

Jag kan inte utnämna världens bästa poplåt genom tiderna. När jag hittar väldens bästa poplåt så är den det i cirka en månad. Sen kanske det går en månad av avhållsamhet och månaden därefter är låten fortfarande bäst. Men sen är det över.

Första gången, kanske andra, får den mitt inre att skälva av lycka, det är så jag vet. Jag laddar över den på min mp3-spelare och klockan 6 varje morgon på perrongen lyssnar jag på den. Jag lyssnar på den en gång till under resan till jobbet. Jag kan inte låta bli, en gång till från tåget till kontoret medan staden vaknar. Arbetsdagen ligger framför mig och det är så skönt att skälva. Jag blir både lycklig och lessen. Så där är det den där första månaden med världens bästa poplåt. Sen tvingar jag mig till ett uppehåll. För över lite annan musik, kanske skivorna där före detta världens bästa poplåtar finns med. Efter en månad undrar jag varför jag lyssnar på musik som jag knappt märker i lurarna. Jag för över den där låten igen. Återhörandet är underbart, jag blir glad igen och har svårt att begränsa mig. Jag går i samma takt som musiken med kisande ögon, en tuff min. Jag är med i en film.

Sen avtar plötsligt effekten. Låtens glans har blivit som avskavd. Den är utsliten. Som en urtvättad tröja är den fortfarande fin, men jag kan inte ha den på mig varenda dag. Inte världens bästa poplåt längre alltså, inte ens efter ett års uppehåll. Den har gjort sitt, tack och so long – nästa sång!

Anna

Exempel på före detta världens bästa poplåtar:

Simpatico – D:A:D.
Mama Nature Said – Thin Lizzy
Sleepflower – Manic Street Preachers
Asphalt World – Suede
The Calendar Hung Itself – Bright Eyes
The End – David and the Citizens
Mess – Ben Folds Five
Speak to me someone – Gene
Never gonna get away – Palace Fires

Annas världens bästa (alla utom två av låtarna på Spotify)

Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Categories: Musikminnen, Pop, Världens bästa Taggar:
  1. Göran
    augusti 28th, 2009 i 09:33 | #1

    På tal om att slita ut låtar så har jag lyssnat på Barbro Hörberg de senaste dagarna. Vilka texter hon har. Snacka om att dra ut och skildra svarta avsnitt ur vardagen. Antingen det handlar om en långsam finsk tango, ett upptempointro med distade gitarrer, väninnan Siv eller den kanse mest kända ”Ögon känsliga för grönt”. Har ni lyssnat? Om inte – gör det.
    Göran

  2. Morgonpigg hallänning
    augusti 28th, 2009 i 10:11 | #2

    Intressant läsning. Själv har jag aldrig känt någon lust att lyssna på musik på det sättet du beskriver. I mina trakter kallas det lite fördomsfullt för att ”tjejlyssna” på musik.

  3. Alicia
    augusti 28th, 2009 i 21:04 | #3

    Otroligt träffande, Anna! Jamen hallänning – hur lyssnar man annars på musik, hur ”killyssnar” man på musik??

  4. Morgonpigg hallänning
    augusti 28th, 2009 i 22:14 | #4

    En riktig karl lyssnar inte på musik över huvud taget. Han hugger ved och dricker hembränt istället.

  5. Anna
    augusti 29th, 2009 i 07:53 | #5

    Nä, Göran, Barbro Hörberg har jag inte lyssnat på, men tack för tipset! Kul, Morgonpigg Hallänning, att du i alla fall läser om musik! /Anna

  6. september 13th, 2009 i 00:38 | #6

    Åhh precis sådär är det för mig med, Manic street preachers är som sagt riktigt bra och på sista tiden har jag spelat sönder ”Little baby nothing” och ”motorcycle emptiness” och just nu Keane med ”Sprailing” som jag tidigare avfärdat som ett rätt meningslöst band men men…

  7. Anna
    september 13th, 2009 i 08:30 | #7

    Ja, Pyongyang, Little Baby Nothin och Motorcycle Emptiness kunde varit med bland mina före detta bästa låtar. Och faktum är att Genes Speak to me someone, i och med att jag påmindes om den när jag skrev min text, nu gått ETT VARV TILL, dvs ca 7 gånger om dagen senaste veckan. /Anna

  1. Inga trackbacks än.
Du måste vara inloggad för att skapa en kommentar.