Hem > Debatt > Musikspråk – en diskussion

Musikspråk – en diskussion

I det senaste numret av Språktidningen (nr 4/2009) skriver Jonas Hallberg om hur språket används i musik. Han har noterat och kritiserar det faktum att det i musikkomponerande verkar vara viktigare med rytmen än med grammatiken – att man hellre offrar ett korrekt och grammatiskt riktigt språk än att det rimmar illa med musikens puls, melodi och rytm. Hur menar han då, undrar jag? Är han riktigt allvarlig? Med Jonas Hallberg kan man aldrig så noga veta.

För mig är det bara så självklart att det inom konstarten musik är själva känslan man som kompositör vill förmedla. Även om man tar hjälp av språket, så måste det vara ett verktyg i förmedlandet av själva känslan, inte en konstart i sig. Missförstå mig inte nu. Jag tycker att ett korrekt språk är otroligt viktigt och uppskattar verkligen när man känner att texten är arbetad med, men redskapet språket måste få vara tänjbart i musik för att andemeningen ska kunna förmedlas och det i kombination med musiken. Jag läser sällan bara texten till en låt, utan det är i samspel med musiken som känslan kan fungera. Vad skulle hända om man tummade på rytmen istället, till förmån för språket? Det är väl ändå så att musikens grundstenar är melodi och rytm – sedan kommer språket. Man skulle kunna jämföra musiktexternas språk med talspråk. Det går inte att tala grammatiskt korrekt i alla sammanhang och inte många gör det till vardags. Det är så språket utvecklas och anpassas till vårt dagliga liv, som det redskap det är för att göra kommunikationen enklare och bättre. När vi börjar tala, leva och skriva musik efter språkets grammatik istället för tvärtom så har det gått för långt tycker jag.

Ett exempel är Bo Kaspers Orkester. Texterna i deras musik är alltid uttrycksfulla och finurliga. Om man läser texterna utan musik är de ibland konstiga och fyllda av talspråk. Ta låten ”innan jag sa hej” från i centrum: ”…och fastän jag inte ville kom du och satt dig vid mitt bord…” – väldigt mycket talspråk och inte så kul att bara läsa, men helt förståeligt och naturligt när orden sjungs.

Ett annat exempel är Allan Edwalls ”Årstider” från Grovdoppa. I tredje versen kan man höra: ”Och vår fabriks direktör, han går det strålande för”. Hm, honom ska det väl vara om man ska vara korrekt. Jag skulle vilja kalla det en del av konstformen och att talspråket snarare förstärker upplevelsen. Samma sak gäller för många visor. Talspråket förstärker upplevelsen, inte förstör. Ytterligare en aspekt vad gäller de så kallade traditionella visorna, alltså de med upphovsman trad., är att språkformen troligen beror på att många har överförts i en muntlig tradition – det vill säga talspråk, inte skriftspråk.

Okej, jag kan väl köpa att just ABBA:s ”Money, money, money” kanske inte har den mest genomtänkta texten, den hade de kunnat arbeta mer med, Björn och Benny, men som princip måste grammatiken få komma i andra hand när det gäller musik.

Helena

Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Categories: Debatt Taggar:
  1. Grovsopan
    augusti 30th, 2009 i 11:57 | #1

    Håller med dig Helena. Tycker att Jonas Hallberg är ute och cyklar. Om han nu är allvarlig, alltså.

  2. Jonas
    augusti 31st, 2009 i 14:30 | #2

    Korrekt grammatik och korrekt språkbruk i allmänhet är inte nödvändigtvis det som gör en text konstnärligt värdefull. Det egna uttrycket är oändligt mycket viktigare. Det gäller framförallt låttexter, där sången (och med den texten) oftast fungerar som ett instrument bland de andra instrumenten, men faktiskt även i skönlitterär prosa. Samt, förstås, i poesi.

    Däremot är korrekt grammatik och korrekt språkbruk viktigt i journalistiska texter och i faktatexter. En tidningsartikel full av särskrivningar, stavfel och syftningsfel är svår att ta på allvar.

  3. Helena
    augusti 31st, 2009 i 20:03 | #3

    Hej Jonas – visst är det så. Grammatik har en funktion och är viktig i rätt sammanhang. Ytterligare ett medium som är relativt nytt är bloggen som också har ett friare språkbruk och som ligger någonstans mellan skrift- och talspråk, vilket ju är spännande tycker jag.

  4. september 1st, 2009 i 14:39 | #4

    Att klaga på smärre grammatiska fel är ju bara löjligt. Jag älskar språk, och anser väl själv att jag pratar relativt grammatiskt korrekt, men att tänja lite på reglerna för att uppnå en klurig formulering som passar perfekt till musiken är ju faktiskt rätt underbart.

  1. Inga trackbacks än.
Du måste vara inloggad för att skapa en kommentar.