Hem > Artister, Pop, Världens bästa > Världens bästa poplåtar – en programförklaring

Världens bästa poplåtar – en programförklaring

Jag får skylla på Axel. Det var han som började genom att utnämna Carole Kings ”You’ve got a friend” till världens bästa poplåt. Sådant övermod får naturligtvis inte förbli obesvarat, tänkte jag och satte mig att lista de poplåtar som är bäst i min värld. Att jag omöjligt skulle kunna begränsa mig till en enda stod genast klart. Tio stycken fick det bli.

Det finns musik inom de flesta genrer som jag älskar. Reggae. Hiphop. Klassiskt. Jazz. Rock. Dans (INTE dansbands-!!!) musik. Men mest av allt finns det två sorters musik i mitt liv: Pop och soul. Pop har en stor plats i mitt hjärta. De här tio låtarna är viktiga för mig. Mer om det snart. Först bara ett ord om att det faktiskt känns lite tråkigt att varken Nina Simone, Curtis Mayfield eller Van Morrison finns med på listan. Men vem vet; det kanske blir en soullista också framöver.

Så vad har krävts av en låt för att platsa på min lista (mer än att den river upp känslostormar hos mig varje gång jag hör den)? Jo, den ska passa in i min egen högst personliga och tämligen godtyckliga definition av vad popmusik är. Vanligtvis tycker jag att det är bekvämt att använda begreppet ”pop” i vidast möjliga bemärkelse men inför ihopknåpandet av den här listan ville jag smalna av definitionen:

Först och främst, bestämde jag, ska alla låtar vara hyfsat lättillgängliga och melodiösa. Därefter gällde det att sortera bort alla låtar som primärt hör hemma inom en annan genre än just pop. I många fall var det lättare sagt än gjort. Några, som Portisheads ”Roads” och Kate Bushs ”Love and anger” gallrades bort på ganska lösa grunder. Trots att de på papperet motsvarade mina kriterier, var det något i min mage som inte tyckte att de var tillräckligt mycket pop. Andra, som ”Harder, better, faster, stronger” med Daft Punk, försvann främst för att jag ska ha något kvar att skriva om ifall jag bestämmer mig för att göra en lista över världens bästa houselåtar.

Allra svårast var det kanske att en gång för alla bestämma vad som är pop och vad som är rock. Till sist enades jag med mig själv om att pop, till skillnad från rock, i någon mån alltid håller masken. En poplåt vrålar inte rakt ut. Inte heller kvider den särskilt ofta av smärta. Därför kommer du inte att återfinna Dinosaur Jr:s ”What else is new” på den här listan. Ångesten i en poplåt, i den mån den finns där, är alltid artikulerad. Vilket naturligtvis inte är detsamma som att pop är ytligare än rock.

Utifrån dessa stränga kriterier skalades så låt efter låt bort tills endast tio stycken återstod av de ungefär sjuttio absolut oumbärliga titlar som jag hade börjat med. Och där är det dags att göra en riktigt härlig cliffhanger genom att sätta punkt för idag. Nästa gång vi hörs lovar jag att presentera de första av de tio poplåtar som just i detta ögonblick får mitt hjärta att slå hårdast. Men redan nu kan jag, med något som känns misstänkt likt sorg, avslöja de sista låtarna som gallrades bort: Ben Folds: ”The ascent of Stan”, Gene: ”We could be kings”, Matthew Sweet: ”Holy war”, Popsicle: ”Pale honey”, och Posies: ”Solar sister”.

Staffan Rislund Törner

www.lastfm.se/user/staffanrislund
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Categories: Artister, Pop, Världens bästa Taggar:
  1. Delta
    september 17th, 2009 i 09:38 | #1

    Å vad jobbigt. Det där du skriver om att poplåtar inte kvider av smärta. Jag vill protestera för poplåtar kan ju få MIG att kvida av smärta, men jag inser att du kanske har rätt…

  2. SadamJR
    september 19th, 2009 i 15:50 | #2

    Nu är det riktigt spännande,

  3. Alicia
    september 20th, 2009 i 20:08 | #3

    Neej – men, när får man veta det då??!

  4. Staffan
    september 20th, 2009 i 20:29 | #4

    Alicia: Any day now…

  5. Daniel
    september 20th, 2009 i 22:49 | #5

    En av världens bästa poplåtar just nu är Trubbels ”Kärlek gör ont”.
    Lyssna och håll med: http://bit.ly/uY5nF

  6. Staffan
    september 21st, 2009 i 07:48 | #6

    Daniel: Låter lite småmysigt sådär efter en slarvig lyssning med ett öra. Och det är ju alltid trevligt med congas!

  7. Daniel
    september 21st, 2009 i 19:38 | #7

    @Staffan

    Jag vet, men för mig växte det verkligen. Och ”Kronprinsen” är fin, särskilt när jag fattade varifrån samplingen kom!

  1. Inga trackbacks än.
Du måste vara inloggad för att skapa en kommentar.