Hem > Artister, Musikminnen, Synth > Italodiscon är död och återuppstånden

Italodiscon är död och återuppstånden

Okej, jag erkänner. Jag kan med ett hyfsat mått av nostalgi fortfarande njuta av daterade men glädjebringande italodisco-dängor som Miko Missions Two For Love eller Valerie Dores Get Closer. Jag kan finna den glada upbeat-känslan från mina tidiga tonår i Scotchs Delirio Mind och Disco Band, Laura Branigans Self Control och, ah, synthslingorna i Fancys Slice Me Nice. Jag minns hur tonårsdiscoteken pumpade ut Righeiras tuggummidansanta Vamos a la Playa, Ken Laszlos Tonight, Sandy Martons People From Ibiza – japp, det fanns en tid då även Ibiza var exotiskt – och inte att förglömma det eviga oaoaoaoandet i Baltimoras Tarzan Boy.
Men någonstans under 80-talets mitt blev det liksom för mycket italo och för lite nyans och melodi, eller hur man nu ska formulera det. Dansgolven drabbades av Video Kids Woodpeckers From Space – och det var början till slutet. Modern Talking blev symbolen för sidogrenen eurodisco.
90-talets 2Unlimited (No Limit) och Snap (Rythm Is A Dancer) kunde i sina bästa stunder kännas som dansant italo/euro-techno. Men mer än så blev det inte.

För mig var italodiscon både död och begraven. Till dess att jag, tack vare en kollega, för bara något år sedan kom i kontakt med Sally Shapiro. Det var dessutom en italo som var sprödare än någonsin. Svenska Sally Shapiro utforskade gamla italomarker med modern teknik. Albumet Disco Romance är svaret på frågan vart italodiscon kunde/borde ha tagit vägen, om den bara hade blivit av med hackspettarna från rymden på ett snyggt sätt.
Sally Shapiro må frontas av en ljus kvinnoröst, men den musikaliska motorn är låtskrivaren och producenten Johan Agebjörn. Ska jag hitta en motsvarighet i 80-talet är det möjligen Valerie Dore. För precis som Valerie Dore är Sally Shapiro en pseudonym, en sångerska som vill förbli anonym, uppbackad ett kunnigt produktionsteam. Är detta hemlighetsmakeri för att locka till spekulationer – eller en röst som helst inte vill förknippas med italo disco-nostalgi? Tja. Kanske båda delarna. Genren har inte precis betraktats som ett musikaliskt kvalitetsmärke.
Sally Shapiros andra album My Guilty Pleasure släpptes i slutet av augusti. En annan artist i samma ny-italo-anda är danska Antilles, vars album Something New kom förra året – och som jag är ganska förtjust i. Svenska Cloetta Paris bör också nämnas.

Mycket skräp har producerats i italodiscons fack genom åren. Men det känns faktiskt upplyftande att det går att plocka fram korn av kvalitet och till råga på allt, få musikstilen att i viss mån kännas som färskvara.

Här är några snabba tips för den som vill minnas italodiscons förtjänster och samtidigt finna något nytt:

Sally Shapiro – Disco Romance (2006)
http://open.spotify.com/album/4X9iiuvr0ygC0amAXeM99i
http://www.lastfm.se/music/Sally+Shapiro/Disco+Romance
(Missa inte Anorak Christmas och I’ll Be By Your Side)

Antilles – Something New (2008)
http://open.spotify.com/album/6heHf7nUFzFQ0VdGTbwP2n
http://www.lastfm.se/music/Antilles/Something%2520New?ac=antill
(Missa inte Friendly Fire och Something)

Cloetta Paris – Secret Eyes (2008)
http://www.lastfm.se/music/Cloetta+Paris/Secret+Eyes
(Missa inte Secret Eyes)

Olof

PS. På YouTube finns en obetalbart usel musikvideo med Miko Missions Two For Love. Och en genuint obegriplig video till Slice Me Nice (även ovan) av Fancy.

Categories: Artister, Musikminnen, Synth Taggar: ,
  1. Rockenrolla
    september 19th, 2009 i 20:45 | #1

    Laura Branigan, Video Kids, Snap… vilken nostalgitripp! Tack för det!

  2. Alicia
    september 20th, 2009 i 20:05 | #2

    Snap ja! Citatet ”…or I will attac, and you don´t want that!” använde vi ofta och tyckte vi var coola! Det hade jag glömt… Kul!

  3. Olof
    september 22nd, 2009 i 20:09 | #3

    Ah! The Power! Det här med udda rap-rader, påminner mig om KLF och den magnifika 3 AM Eternal. Där rappar Ricardo Da Force om ”Bass ballistics, I wanna kick this – HARD!”, men i mina öron lät det alltid som ”baseballistics”. Vad nu det betyder. Det är dock inte helt orimligt eftersom fortsättningen går ”An’ you can catch it”. Det kan ju vara en sparkad baseboll, vad det nu har med något klockan 3 på morgonen att göra…

  4. Alicia
    september 23rd, 2009 i 21:51 | #4

    Klockan 3 på morgonen kan det mesta vara logiskt!

  1. Inga trackbacks än.
Du måste vara inloggad för att skapa en kommentar.