Arkiv

Arkiv för oktober, 2009

Laleh, Arn, Me and Simon

oktober 23rd, 2009 LenaLi 2 kommentarer

Under 2006 regnade det priser över Laleh. Av en tillfällighet såg jag P3 Guldgalan som sändes på teve och blev nyfiken på henne, främst på grund av att hon utstrålade en sådan integritet. Och Live Tomorrow spelades om och om igen! Trots att jag är evinnerligen trött på lättköpta floskler såsom ”Imorgon är första dagen på resten av ditt liv”, eller ”Fånga dagen” och eftersom jag är svag för texter var jag aningen misstänksam. Första gången på 25 år – jag köpte en singel! På cd! Jag smälte, totalt. Ju mer jag har lyssnat desto mer växer Laleh och hennes musik, den växer över bredden och längden i en alldeles egen gränslöshet. Rösten är fantastisk och hon leker respektlöst med alla sina möjligheter utan att vara ett uns insmickrande. Tjuten hon lägger in emellan, precis så där…uppmaningar, kaxigt, lyssna på mig, ta mig på allvar.

Läs mer…

Categories: Artister, Pop Taggar:

Resa i Electroland – Synthpop från moder Ryssland

oktober 21st, 2009 Olof 4 kommentarer

Från Australien tar vi ett direktflyg från Adelaide till Moskva och därifrån vidare till Nizhny Novgorod, en av alla dessa miljonstäder i det inre av Ryssland. Staden har dock en lång och anrik historia som sträcker sig tillbaka till 1200-talet och det forna furstendömet Suzdal. Under Sovjettiden hette staden Gorkij och var otillgänglig för utlänningar. Efter kommunismens fall har saker och ting förändrats, musikinfluenserna verkar åtminstone flödat in. Här finns en trio som kallar sig Mechanical Apfelsine. Det är rysk synthpop/electropop på engelska – med tydliga influenser av tysk synthpopstradition. Namnet är alltså inte så dumt, även om mekaniska apelsiner är lika mysko som att döpa en grupp efter en flock med fiskmåsar (I Ran… So Far Away).

Läs mer…

Den magiska musikresan

oktober 18th, 2009 Helena 3 kommentarer

För några år sedan hade jag ett projektjobb i Södertälje. Jag pendlade dagligen mellan Stockholm och Södertälje i nästan ett år. När jag tackade ja till jobbet trodde jag inte att det skulle ta så lång tid att åka med de vanliga blå pendeltågen. Med bil tar det kanske 30 minuter, med tåg tar det betydligt längre tid. En timme och en kvart om man ska räkna promenaden upp för den långa backen i Södertälje och det ska man ju. Nu kanske många tycker att jag är gnällig och bortskämd, men resan var dryg. Jag fick inte jobba på tåget utan var tvungen att vara på arbetsplatsen mellan åtta och fem. Det här utspelar sig dessutom innan pendeltågen byttes ut till de smidiga, moderna ljusa som går där nu. Nej, då var det skakiga, högljudda och smutsiga tåg, oftast blå på utsidan om inte någon hade sprayat dem fulla med klotter eller grafitti. På grund av rusningstrafiken gick det heller inte att åka bil, eftersom köerna var ännu värre de tider jag skulle behöva åka. Nej, det var bara snällt att sätta sig på de där tågen dag ut och dag in.

Läs mer…

Flyttad 6

oktober 15th, 2009 Anna 3 kommentarer

Missförstådda genier del 2: Sinéad O’Connor

oktober 12th, 2009 Staffan 5 kommentarer

Du har väl läst Missförstådda genier del 1: Ben Folds!

Nu kanske du tänker: ”Sinéad O’Connor??? På vilket sätt är Sinéad O’Connor missförstådd?” Och visst – alla vet vem hon är. Alla har hört genombrottshiten ”Nothing compares 2 U” som Prince skrev åt henne. De flesta associerar nog också hennes namn med diverse skandalösa politiska uttalanden, och många har säkert mött henne i rollen som duettpartner åt Willie Nelson, Peter Gabriel, Massive Attack och oräkneliga andra. Det som gör att jag ändå vill hävda att O’Connor är en av planetens mest underskattade musikaliska begåvningar är det faktum att inte en jävel verkar bry sig om de låtar hon själv har skrivit.

Läs mer…

En dag i mitt liv av musik – Kent och Töntarna

oktober 8th, 2009 LenaLi 2 kommentarer

Sover lätt, vaknar lätt, som nu av Robert Johnson ” I’m gon’ get up in the mornin’, I believe I’ll dust my broom”. Det är makens alarm, som vanligt tidigare än mitt. Är klarvaken, mediterar en halvtimme medan resten av familjen äter frukost. Skönt att hålla sig undan alla surmulna tonåringar och maken. Men kramen vill jag inte missa, så jag pallrar mig upp, sätter på radion, lyssnar på dagens elände i P1. Knäpper över till P2, om jag har tur lite lugn klassisk musik så jag kan läsa tidningen under tiden. Klarar inte längre av att lyssna aktivt och läsa samtidigt. Mobilen ringer, ”Åh jag, gick i solen utan saknad av åhå jag gick där mitt i våren, den lyckan var kort”, Anna Järvinen  med låten Götgatan.

Läs mer…

Categories: Artister, Kåseri, Musikminnen Taggar:

Resa i Electroland – Skönhet Down Under

oktober 6th, 2009 Olof 5 kommentarer

Vad sägs om att göra en liten resa i Electroland? Kanske lite vid sidan av allfarvägen? Jag tänkte vi skulle besöka några platser som inte känns som givna på synth/electro-kartan.

Tyskland, Sverige, Storbritannien, Frankrike och USA är raskt utprickade i electrogeografin. Även om genren må vara subkultur i samtligas populärkulturella sfärer, möjligen med undantag för Tyskland. Men jag tänkte att jag skulle plocka fram bra elektronisk pop, futurepop och/eller synthpop på några andra platser. Den första anhalten blir Australien, som ingalunda är svältfött på bra synthmusik. Härifrån kommer exempelvis Real Life, som på 80-talet hade superhiten Send Me An Angel. Och så går det inte att komma ifrån Neuropa, poppiga synthare med fem album i portföljen. Bäst är albumet Born med bland annat låten Every Second från 2005. The Blitz (2007) och Beyond Here And Now (2001) är också värda att lyssna på. De två första, Sins of The Heart och New Faith, är blekare.

Läs mer…

Categories: Artister, Synth Taggar:

Missförstådda genier del 1: Ben Folds

oktober 4th, 2009 Staffan 4 kommentarer

Det pratas och skrivs obegripligt lite om Ben Folds. Ända sedan den himlastormande debuten med Ben Folds Five 1995, har den tunnhårige amerikanen med den lena rösten och de kluriga texterna varit en pålitlig leverantör av välskriven popmusik. Frågan är om det över huvud taget finns någon annan artist som konsekvent har skrivit så bra låtar de senaste femton åren? Ändå är han inte en superstjärna vars låtar snurrar i varenda karaokebar från Gstaad till Kairo.

Hur är det möjligt att den stora massan har kunnat undgå att förföras av låtar som ”Sports & wine”, ”Mess” och ”The ascent of Stan”? Det enda rimliga svar jag kan komma på, är att den stora massan aldrig har hört dem. Vi talar ju om ogenerat självhäftande, på intet sätt svårlyssnad musik. Musik som med största sannolikhet skulle kunna älskas av många fler.

Läs mer…

Categories: Artister, Debatt, Pop Taggar: