Hem > Artister, Debatt, Pop > Missförstådda genier del 1: Ben Folds

Missförstådda genier del 1: Ben Folds

Det pratas och skrivs obegripligt lite om Ben Folds. Ända sedan den himlastormande debuten med Ben Folds Five 1995, har den tunnhårige amerikanen med den lena rösten och de kluriga texterna varit en pålitlig leverantör av välskriven popmusik. Frågan är om det över huvud taget finns någon annan artist som konsekvent har skrivit så bra låtar de senaste femton åren? Ändå är han inte en superstjärna vars låtar snurrar i varenda karaokebar från Gstaad till Kairo.

Hur är det möjligt att den stora massan har kunnat undgå att förföras av låtar som ”Sports & wine”, ”Mess” och ”The ascent of Stan”? Det enda rimliga svar jag kan komma på, är att den stora massan aldrig har hört dem. Vi talar ju om ogenerat självhäftande, på intet sätt svårlyssnad musik. Musik som med största sannolikhet skulle kunna älskas av många fler.

Själv håller jag honom som en av mina stora favoriter. Musikaliskt och personlighetsmässigt skulle jag placera honom någonstans mellan Paul Simon och en ung Elvis Costello men kvalitetsmässigt ovanför dem båda. Bara en sådan sak som att han lyckas få en samling bestående av gammalt överblivet material att låta som ett fullgott album, ger högsta poäng i min bok.

En annan sak som gör livet som Ben Folds-fan så angenämt, är att hans formkurva hittills har undvikt att störtdyka. Det är visserligen sant att debuten fortfarande är det bästa studioalbum han har spelat in (liveskivan ”Ben Folds Live” från 2002 är minst lika bra men, som sagt, en liveskiva) men det betyder inte att hans senare verk är ointressanta. Så sent som i våras släppte han den på många sätt förtjusande ”University Acappella!” där en massa vokalgrupper turas om att tolka hans material. Så trots att han, helt i enlighet med de teorier jag presenterade i Gammal, äldre, sämst för ett tag sedan, förmodligen aldrig kommer att tangera forna dagars formtopp, finns det fortfarande orsak att hålla öronen öppna för denne man.

Staffan Rislund Törner

www.lastfm.se/user/staffanrislund

Categories: Artister, Debatt, Pop Taggar:
  1. harriet
    oktober 4th, 2009 i 21:24 | #1

    Jag kan bara hålla med! Har inte hört någon som låter som Ben Folds!

  2. Sture
    oktober 5th, 2009 i 14:32 | #2

    Tack för tipset! Jag gillar hans musik och hade inte hört hans namn tidigare. Bra ren röst och snyggt piano!

  3. oktober 13th, 2009 i 10:13 | #3

    Ben Folds har gjort mycket bra, speciellt på Ben Folds Five-tiden. Smoke är t.ex. förmodligen en av 90-talets låt säga 20-30 bästa låtar.

    Men borde inte rubriken vara ”förbisedda genier” i stället? Missförstådd är ju inte samma som okänd, snarare att man anses som galen eller idiot i stället för geni. Bara en passus i sammahanget.

    Fin blogg – keep it up!

  4. Staffan
    oktober 13th, 2009 i 10:56 | #4

    Ola: ”Smoke” säger du? Minns faktiskt inte hur den låter. Ska genast kolla upp den igen!

    Och du har nog rätt i att det här snarare handlar om förbisedda än missförstådda artister.

    Kul att du gillar bloggen!

  1. Inga trackbacks än.
Du måste vara inloggad för att skapa en kommentar.