Hem > Artister, Synth > Resa i Electroland – Skönhet Down Under

Resa i Electroland – Skönhet Down Under

Vad sägs om att göra en liten resa i Electroland? Kanske lite vid sidan av allfarvägen? Jag tänkte vi skulle besöka några platser som inte känns som givna på synth/electro-kartan.

Tyskland, Sverige, Storbritannien, Frankrike och USA är raskt utprickade i electrogeografin. Även om genren må vara subkultur i samtligas populärkulturella sfärer, möjligen med undantag för Tyskland. Men jag tänkte att jag skulle plocka fram bra elektronisk pop, futurepop och/eller synthpop på några andra platser. Den första anhalten blir Australien, som ingalunda är svältfött på bra synthmusik. Härifrån kommer exempelvis Real Life, som på 80-talet hade superhiten Send Me An Angel. Och så går det inte att komma ifrån Neuropa, poppiga synthare med fem album i portföljen. Bäst är albumet Born med bland annat låten Every Second från 2005. The Blitz (2007) och Beyond Here And Now (2001) är också värda att lyssna på. De två första, Sins of The Heart och New Faith, är blekare.

I Australien finns en faktiskt en hel del att plugga in hörlurarna till. Det är inte en slump att synthtraditionen mest går i poppig anda och inte lika frekvent i det mörkt, tyska och EBM-influerade. Ett land som älskar ABBA mer än svenskarna är ett popens rike. Ett favoritband för tillfället på electroscenen är döpt efter en Botox-liknande skönhetsdrog (inom citationstecken) i tv-serien Absolutely Fabulous: Parralox. Debutalbumet Electricity gav mig en känsla av ett tydligt släktskap med det i grunden så oefterhärmliga Yazoo. En av låtarna på skivan heter också You And Me Both (som är titeln på Yazoos sista och tämligen underskattade album). Bäst är X Minus One, men låtarna är ett gediget hantverk rakt igenom, som I Fell In Love With A Drum Machine.  Electricity är ett av få album på länge som jag har fastnat för redan vid första lyssningen. Jag beställde skivan direkt från Australien – och den landade raskt i brevlådan, signerad och allt.

Bakom rattarna, tangenterna och spakarna sitter John Von Ahlen, som inte bara är en god låtskrivare utan också en kvalificerad producent och remixare. På första albumet är det Roxy som sjunger, en lång australiensiska med goda röstresurser. Hon finns fortfarande med i bakgrunden, men inför album nummer två har huvudinsatserna på sångsidan gjorts av nykomlingen Ami. Senaste videon är Hotter. Parralox har möjligheter att nå en bredare poppublik, inte minst genom att låtmaterialet har sin förankring i 80-talssoundet utan att vara begränsat till det.

Två snabba synthtips:

Eden – If I Was A Pet Shop Boy

Irländsk duo som jobbar på att utveckla sitt sound mer åt electropop-hållet. Det här är en liten pärla, inte bara för textens skull.

Ming & PingSecret Land

San Fransisco/Hongkong-artist som under flera år gjort blippig och bloppig synth/electroclash. Nu börjar melodier och harmonier sitta där också. Njutbart.

Olof

Categories: Artister, Synth Taggar:
  1. Morgonpigg hallänning
    oktober 7th, 2009 i 09:26 | #1

    Hej Olof! Jag gillar dina inlägg. Problemet är bara att de är så fullproppade med namn på artister och låtar som jag får lust att kolla upp, att jag inte vet när jag ska hinna…

  2. Wilcox
    oktober 7th, 2009 i 11:45 | #2

    Hej Olof,

    Lyssnade på Hotter och hörde en australiensisk MADONNA!! Eden, däremot klart dansant, och 80-talssoundet känns ju igen. Tiden då jag själv med vadderade axlar dansade runt med alla yuppies men mättnadskänslan som jag kände redan då infinner sig nu efter mindre en minut! Jag är förtappad bland elektro/synht poparna…:-)

  3. Olof
    oktober 7th, 2009 i 12:16 | #3

    Hej Morgonpigg hallänning! Tack de vänliga orden. Det är svårt att begränsa sig. Jag ska försöka vara sparsmakad men inte snål i tipsen.
    Fördelen är ju att bloggen ligger kvar ett tag – och att du kan ta låtarna när du hinner utan att behöva sluka samtliga på en gång.

  4. Olof
    oktober 7th, 2009 i 12:26 | #4

    Hej Wilcox! Nja, jag tror inte att du är förtappad. Du gillade ju Eden. =) Det finns ett brett utbud av olika inriktningar inom elektro/synth i dag, även om du inte hör så mycket i radio. Där regerar andra musikstilar.
    Själv är jag främst elektropopig i min synthsmak, men jag faller ibland för både det ena och andra utanför min förväntade favoritlåda. Som Kleerups fantastiska låt tillsammans med Lykke Li (Until We Bleed). Och jo, jag måste erkänna att det verkligen är skönt att slippa axelvaddarna nuförtiden. De passade aldrig mig…

  5. Wilcox
    oktober 8th, 2009 i 20:20 | #5

    Hej Olof, lyssnade på Kleerup, den var riktigt bra. Tack för tipset!

  1. Inga trackbacks än.
Du måste vara inloggad för att skapa en kommentar.