Hem > Artister, Pop > Laleh, Arn, Me and Simon

Laleh, Arn, Me and Simon

Under 2006 regnade det priser över Laleh. Av en tillfällighet såg jag P3 Guldgalan som sändes på teve och blev nyfiken på henne, främst på grund av att hon utstrålade en sådan integritet. Och Live Tomorrow spelades om och om igen! Trots att jag är evinnerligen trött på lättköpta floskler såsom ”Imorgon är första dagen på resten av ditt liv”, eller ”Fånga dagen” och eftersom jag är svag för texter var jag aningen misstänksam. Första gången på 25 år – jag köpte en singel! På cd! Jag smälte, totalt. Ju mer jag har lyssnat desto mer växer Laleh och hennes musik, den växer över bredden och längden i en alldeles egen gränslöshet. Rösten är fantastisk och hon leker respektlöst med alla sina möjligheter utan att vara ett uns insmickrande. Tjuten hon lägger in emellan, precis så där…uppmaningar, kaxigt, lyssna på mig, ta mig på allvar.

På svenska, engelska, farsi och lite franska emellanåt har hon berättat om förorten, storstaden. Laleh vill kommunicera, vill oss något, vill berätta om sina tankar, känslor och sina erfarenheter. Jag hör Cornelis Vreeswijk i betoningen emellanåt, vilket jag vet att fler gör. Det blir tydligt i Storebror men hon går snabbt vidare och låter sig inte fångas in utan går vidare till andra inspirationskällor och gör något alldeles eget! Underbara låtar som Tell Me och Big City Love är klart, skönt soulinfluerade. I andra låtar växlar Laleh stil och blir proggig som i Bostadsansökan eller anammar reggietakter som i Hame Bahem. Hon har satts i samma fack som Seal, Sinead o Connor och Björk.

Hennes bakgrund med flykt från Iran, genom uppväxt i Östberlin, Minsk och Göteborg genomsyrar en hel del av hennes produktion. I albumet Prinsessor från 2006 blir hennes uppväxt nära och tydlig. I Far Har Lärt Mig spelar hon på en tramporgel som gnyr i bakgrunden och det är naket, nära. Jag imponeras över att hon tar kontroll över sin egen process, eget skivbolag, producerar allt själv (även om en del recensenter menar att hon har en del att vinna på att gå vidare och släppa produktionen till någon annan och fokusera på sitt eget låtskrivande). I år har hon turnerat mycket och nu kvarstår för mig att se henne live.

”Med en fint expressiv röst och en flödande naturlig talang för lättlyssnade popmelodier – kombinerat med egensinnigt reflekterande texter – har hon nått en stor och diversifierad publik” skriver Dan Backman i sin recension av skivan Me And Simon and  i SvD som släpptes efter några års medieskugga.

Nu säger Laleh själv i en intervju i DN 2009-01-16 att ”Det krävs verklig talang för att njuta av musik. Jag litar på att min publik förstår vad jag vill säga”. Och när hon säger ”Jag är musiker ut i fingerspetsarna och har alltid upplevt den genom fysisk beröring” så tror jag henne. Ja, så måste det vara, trots att jag själv inte ens spelar triangel.
Att hon tycker det krävs talang för att njuta av musik är ju smickrande, men för mig uttrycker hon sig precis som verkligheten är, fragmenterad, och vem har inte haft huvudet fullt av lättlyssnad pop, vare sig man vill eller inte. Men med skivan Me And Simon känns låtarna inte riktigt lika fragmentiserade. Laleh menar att hon är ute efter det ”riktiga ljudet” och på Me And Simon har hon fått leka med London Symphonic Orchestras hela stråk och blåssektion. Någonstans är hon på väg och jag vill följa med henne… jag ryser på spår efter spår och ibland vill jag bara gråta utan att vara ledsen. Jag svävar där med musiken i en annan sfär.

Jag har inte sett någon av Arn-filmerna (där Snö ska finnas med)…men när hon pratsjungerskriker ”Jag älskar dig” på låten Snö i det här You Tube-klippet så tror jag på henne förbehållslöst. Jag hoppas att det bara är början, jag vill höra mer och mer. ”Frihet är att veta vem man är” säger Laleh, LenaLi håller med och anar något vildare längre fram..

LenaLi

Categories: Artister, Pop Taggar:
  1. Alicia
    oktober 28th, 2009 i 22:50 | #1

    Jag har aldrig fastnat för Laleh. Måste kanske lyssna mer… Blir nyfiken.

  2. november 2nd, 2009 i 20:05 | #2

    Förstår att du fastnat för henne, hon har verkligen något speciellt. Fin text!

  1. Inga trackbacks än.
Du måste vara inloggad för att skapa en kommentar.