Världens bästa poplåt

Det sägs att Michael Jackson var kungen av pop och att nu när han är borta är drottningen Madonna ensam kvar på tronen. Något de hade gemensamt (liksom deras efterföljare) var det visuella: dans och show. Och det är inget fel i det. Detta kallar vi pop och om hitlåtarna lades på rad skulle de räcka flera varv runt jorden. Men om man följer denna radda inser man snart att något offrats längs vägen. Det som gäller idag är massiv marknadsföring och kader av låtskrivare, med ett syfte: att tjäna pengar. Artisten måste upp på scen och leverera oavsett hur det står till med själslivet. Michael Jacksons öde pumpas ut av kvällstidningarna vecka efter vecka. Och hur mycket av det som skrivs handlar om hans poplåtar? När Madonna är på tapeten handlar det om hennes utseende, att hon river av en fantastisk show och att hon är en lysande och stenhård affärskvinna. Men låtarna då? Jo, visst finns de där, men är de så himla bra, egentligen? Fortsätt läsa ”Världens bästa poplåt”

Fel film för Daft Punk?

Daft Punk är snart aktuella med soundtracket till nyinspelningen av Tron; en film från 1982 om en kille som sugs in i sin dator och kommer till en annan värld. Jag har själv inte sett originalfilmen men jag minns tydligt affischerna och merchandisen runt omkring, så jag tycker mig ändå ha en god bild av filmens formspråk: Blå laserstrålar, en hjälte klädd i neon, och så vidare… Kort sagt, en estetik som idag känns kitschigt retro och som påminner inte så lite om de videos som medföljde flera av låtarna på Daft Punks album ”Discovery” från 2001. Fortsätt läsa ”Fel film för Daft Punk?”

Popens påstådda odödlighet

På gårdagens Newsmill (2009-08-08) hyllar Björn Ulvaeus Madonna som, enligt honom, visar att popens konstart är odödlig.

Själva meningen väcker i sig intressanta frågeställningar. Kan popen anses vara en enskild konstart? Och vad är odödlighet? Som vi alla vet förutspåddes vare sig Mozart eller van Gogh någon lysande framtid. Men att självaste halvguden inom popen själv benämner sitt eget och sina gelikars arbete odödligt? Må det månne vara en profetia eller rent ut sagt ytterligare ett marknadsföringstrick?

Jag citerar:  ”Den till synes enkla, rakframma och ärliga poplåten drabbar alla på ett sätt som ingen annan musik. Popen lånar och härmar men stjäl inte. Den citerar möjligen. Den kräver ingen musikalisk uniform, ingen disciplin, som så många andra musikgenrer. Den hoppar från blomma till blomma och livnär sig på den nektar som finns”.

Fortsätt läsa ”Popens påstådda odödlighet”

Hitz for kidz

Jag tänker på det där som David Pagmar, alias Montt Mardié, skrev som förklaring till varför han spelade in en låt till försvar för den fria fildelningen. Tror att den hette ”We are all the Pirate Bay” eller något i den stilen. Hans poäng var att nej, han skulle inte ha något emot att sälja ziljoner skivor och bada i pengar men om det nu inte skulle hända så ville han åtminstone bli hörd av så många som möjligt och därför tyckte han att det var okej med fildelning. Som sextonåring, när han först hade börjat skriva musik, hade det nämligen varit drömmen om en publik som hade varit hans stora drivkraft. Inte drömmen om att betala hyran. Fortsätt läsa ”Hitz for kidz”