Ryskt och synthigt behöver alltså inte bara handla om tjejerna i T’atu.

Säga vad man vill, men det är alltid intressant hur det engelska språket – för den som inte har talat eller talar det till vardags – kan bändas och vridas för att följa en melodislinga. Minns bara vad Aha gjorde med Take On Me (som väl borde ha hetat Take Me On eller kanske Touch Me om det skrivits av någon med engelska som modersmål). Mechanical Apfelsine har några halsbrytande övningar med engelska ord, men det gör det liksom bara charmigare.

De tre synthiga ryssarna låter väldigt mycket som de influenser de säger sig ha, det vill säga Depeche Mode, And One och Underworld. Det är mjukare och betydligt mindre rockriffigt än Depeche, mindre spretigt än And One, men utan de där sanslösa topparna, och det är betydligt mindre Techno än Underworld. Fast var i dessa ganska poppiga tongångar de klämmer in förebilderna från Front 242, kan jag dock inte sätta fingret på.

Debutalbumet heter Space Without End och kom i år, en trevlig bekantskap. Lyssningstips: We Can Be Angels, Rush For Something och Unbelievers. Jag är småförtjust i de här mekanoapelsinerna som hävdar att de kan ”be Angels tonight”. Och tänk att när de gjorde sin första spelning 1998 så spelade de något som de själva kategoriserar som ”hard rap-core with social motives”. Det känns som om det är stort avstånd mellan då och nu. Som mycket annat i den ryska federationen av i dag.

Olof

Två snabba synthtips:

VNV Nation – Tomorrow Never Comes

Ett av flera alldeles strålande spår på senaste skivan Of Faith, Power And Glory. Den pepprande bastanta basen är riktigt tunga grejer.

Mars TV – Reminisce

Nostalgitripp i form av sprittande synthpop från Göteborg – medryckande och med drag av såväl Rupesh Cartel och alldeles för tidigt nedlagda Le Sport. ”We will all remember 1985”.

http://www.myspace.com/marstv